Att ge grodorna mat är för det mesta en rolig upplevelse.

Syrsor stod på matsedel från första början. Det åt grodorna med glädje. Jag släppte ner ett par syrsor i veckan hos grodorna så de fick jaga och äta när de ville.

Men då kollektivet utökades så förändrades också maten och mina kunskaper.

Då jag införskaffade mig mina första nattaktiva grodor så ville jag ha bättre koll på vem som åt vad. Jag började att mata dom med maggots, en typ av fluglarver, det som de andra bara fått någon gång ibland tidigare. Dessa tog jag i en pincett och matade med, en groda åt gången och det fungerade bra.

Pincett-metoden fungerar fortfarande bra.

Korallfingergrodorna (Litoria caerulea),Frode och Rode, är de mest matglada. De griper tag i pincetten så fort den kommer i närheten för att komma åt sin mat. De handmatar jag även ibland.

Frode

Enok, min storögda trädgroda (Leptopelis vermiculatus), är mindre glad i maggots. Han verkar vara mest förtjust i syrsor som dessvärre inte alls är så näringsrikt som maskar och andra varianter av insekter. Som tur är finns det vitaminer som man kan bidra med.

Matvägrande grodor har jag också fått uppleva. Mina nykomlingar, Bandit och Pyret, har inte fått i sig mat en enda gång sedan de kom till grodkollektivet. Bandit verkar inte vilja ha mat och Pyret syns inte till om dagarna.

Däremot så vet jag att grodor kan vara utan mat en längre tid utan några problem så än behövs nog ingen större oro.

/Pakwa/

Igår fick jag en groda till min samling. Den är dock en av få som får stå framme numera.

/Pakwa/