Som de flesta andra djur måste groddjur vara två för att få ungar. Honorna lägger ägg. Äggen utvecklas sedan till nya små groddjur men bara om en hane har befruktat dom. Många groddjur, särskilt grodor och paddor, söker sig till en make i den göl eller bäck där de själva är födda. De kan få hoppa flera kilometer för att ta sig dit. Hanarna brukar dyka upp först och de brukar bli många. Till att börja med är de tysta men efter ett par dagar så börjar de ”sjunga”, det vill säga de kväker högt åt varandra. Det är en sorts kamp om reviret, om vem som äger ett visst område. Den som kväker högst brukar vinna. När honorna dyker upp försöker hanarna locka till sig honorna med höga lockrop som låter helt annorlunda.

De flesta grodhonor lägger sina ägg i vatten. Men innan de gör det klättrar en hane upp på deras rygg. Medan honorna lägger äggen sprutar hanen en mjölkaktig vätska över dom, så de blir befruktade.

Groddjurens ägg ser inte likadana ut som fåglarnas. Groddjurens ägg har bara ett lager gelé. De måste skyddas så att de inte torkar ut. Det är ett av skälen till varför groddjuren lägger sina ägg någonstans där det är vått. En del groddjur sköter om äggen noga. Det finns en del grodor och paddor som bär äggen med sig. Barnmorskegrodans hane bär sina kring magen och håller till på ställen där det inte finns någon risk att de torkar ut. När äggen är färdiga att kläckas sätter han sig i kanten av en damm med bakbenen i vattnet. Då kläcks äggen.

Det finns också grodhanar som förvarar äggen i strupsäcken, den som
de annars använder när de kväker. Andra groddjur lägger tusentals ägg som får klara sig själva. Många av dessa blir uppätna av fiskar och andra djur.

De ungar som kommer ut ur grodäggen kallas för yngel eller larver. Grodornas och paddornas yngel har inga ben men en lång svans och liknar inte alls de fullvuxna djuren. Från början har de gälar utanpå kroppen. Så småningom så får de gälar på insidan och då försvinner de gamla. När ett padd- eller grodyngel kläcks har de ingen mun. Det sitter fortfarande fast vid gulan från sitt ägg och lever av den tills munnen har utvecklats. Med tiden börjar det äta växter och andra smådjur. Ett av de första tecknen på att grodyngel håller på att förändras till grodor är att de börjar ta sig upp till vattenytan och andas luft. Det beror på att det håller på att få lungor. Med dom kommer grodan att andas med när den är färdigbildad så den får allt
syre som den behöver när den är aktiv. Efter det växer bakbenen ut. Under tiden som grodynglet utvecklas kan den inte äta utan kroppen hämtar näring ur svansen, som blir mindre och mindre. Sedan växer frambenen ut, ögonen blir större och ynglet ändrar utseende. Det börjar likna en vuxen groda men är fortfarande mycket liten.

Onödigt vetande:

När en paddhane söker en hona kan det hända att han råkar få tag i en annan hane av misstag. Då ger den andra hanen ifrån sig ett speciellt läte som betyder ”släpp mig”.

/Pakwa/

Precis som vi människor har groddjuren smaklökar på tungan. När de smakar på någonting så skickar smaklökarna signaler till hjärnan som avgör om det är ätligt. Det finns många insekter som smakar äckligt för att slippa bli uppätna. Om ett groddjur fångar en sådan insekt spottar den direkt ut insekten.

/Pakwa/

Groddjurens luktsinne fungerar ungefär likadant som människans. Deras näsborrar är klädda med en tunn, fuktig slemhinna. När groddjuren andas följer de små luktpartiklarna med andningsluften in i näsan och löser sig i slemmet. I slemhinnan sitter särskilda små organ som skickar signaler till den delen av hjärnan som har hand om lukter. Sedan försöker hjärnan komma fram till vad det är för lukt.

/Pakwa/

Alla groddjur har hörsel. Grodor och paddor har trumhinnor som sitter strax bakom ögonen. Med de fångar de upp ljudvågor både i luft och i vatten. Grodor och paddor har bättre hörsel än andra groddjur. De använder många olika lätet för att tala med varandra. Lockrop för att locka till sig en make.
Varningsrop som varnar andra för fara. Hotfulla läten för att skrämma bort
medtävlare. De har till och med ett läte som de använder då det regnar.

/Pakwa/

Synen är viktig för alla groddjur. Salamandrar och grodor ser bäst. Grodornas syn är särskilt bra på att upptäcka sådant som rör på sig, speciellt sådant som rör sig från sidorna. De får lätt syn på insekter som flyger förbi.
Orörliga saker ser de dock inte lika bra så de fångar inte insekter som sitter stilla. Man tror att de flesta groddjur ser i färg. Många av grodorna är ju färgglada just under parningstiden. Under vatten har inte paddor och grodor lika bra syn. På grodorna sitter ögonen högt upp vilket är speciellt bra för trädgrodorna.

/Pakwa/

Alla djur måste ha syre för att kunna leva. De behöver syre för att kunna utnyttja energin som finns i det de äter. Syret får de genom att andas. Somliga djur andas in luft med syre i, andra som t.ex fiskar tar in syre genom vatten. Groddjur kan göra båda delarna. De flesta groddjur andas med enkla lungor som liknar tunna påsar inuti kroppen. På insidan av påsarna finns det tätt med små blodkärl. När groddjuret drar in luft i lungorna fångar blodkärlen upp syret. Groddjur andas dock inte bara med lungorna utan de kan även andas genom huden.

Inga andra slags djur har sådan hud som groddjur har. Den är mycket tunn och den känns len och fuktig att ta på eftersom att den är täckt med slem. Strax under huden finns det mängder av blodkärl. Syret löser sig i slemmet och sedan förs det vidare in i blodkärlen innanför huden. På så vis kan groddjur få syre när de befinner sig både i vatten och i luft.

Grodorna kan också andas genom den fuktiga slemhinnan som de har i munnen genom att dra in luft genom närsborrarna. I munnens slemhinna finns också mängder av blodkärl. De tar upp syre på samma vis som blodkärlen under huden och lungorna.

De flesta groddjursyngel lever under vattnet innan de växt  och blivit fullvuxna. Till att börja med har de inga lungor. Istället andas de med gälar. I gälarna finns det många blodkärl som kan ta upp syre ur vattnet. Gälarna kan sitta både utanpå eller inuti kroppen. Det beror på hur gammalt ynglet är och vilken art det tillhör.

/Pakwa/

Till groddjur räknas grodor, paddor, vattenödlor och salamandrar. Det finns tre grundtyper av groddjur; en har ben och svans, en har ben men ingen svans och den tredje har svans men inga ben.

Svansgroddjur: Salamandrar och vattenödlor som både har ben och svans. De flesta är omkring 12 cm men de största kan bli över 1,7 meter. Mest förekommande är att de har fyra ben, kort kropp och en lång svans. En del lever i vatten hela sitt liv. Andra flyttar upp på land då de blivit fullvuxna. En del gräver ner sig i marken medans andra lever i träd.

Svanslösa groddjur: Grodor och paddor. Världens minsta groda blir bara omkring 12 mm lång som fullvuxen. Den största grodan kan bli över en meter lång. Grodor brukar ha kort kropp, stort huvud och långa bakben. De lever både på land och i vatten medans paddor mestadels brukar hålla sig på land. Nästan överallt i närheten av sötvatten kan man träffa på både grodor och paddor.

/Pakwa/

  Idag så hamnade jag på biblioteket och passade då på att låna hem en del böcker. Nu blir det till att studera!

- Vad är ett groddjur? - Robert Snedden

- Spännande grodor & paddor - Erika Hjelm, Jerry Young

- Paddornas liv i vatten och på land - Elvig Hansen

- Grodor och salamandrar som husdjur - Birgitta Kårlema, Anna Lejfelt - Sahlén, Göran Sahlén

 - Ormar, ödlor, sköldpaddor & andra djur i terrariet - Uwe Dost

/Pakwa/