Det är svårt att komma igång med skrivandet efter en tids paus. Det händer saker, stora som små, i Grodkollektivet varje dag. Det är omöjligt att minnas allting. Men..

Den blev det en tur till Malmö en lördag. Jag hade sedan en tid tillbaka fått ett erbjudande från Jocke, som har Malmö Tropikmässan, att få ett par grodyngel av arten Skumbogroda. Att ta hand om grodyngel är nytt för mig. I Grodkollektivet har aldrig några parat sig och jag har aldrig haft chansen att få vara i närheten av grodyngel. Det lät spännande och såklart ville jag testa på det. Att ta sig till Malmö själv är inga problem för min del. Tågen är anpassade för rullstolsburna numera. Men att få med sig ett par grodyngel på tåget är mer svårt. Att spilla ut vatten med grodyngel på tåget är ingenting som jag vill vara med om. Det tog därför tid för mig att få hem grodynglena. Jag behövde sällskap till Malmö och hem. Det fick jag till slut.

Jag hade i dagarna sett en annons på blocket angående en Agapadda som var till salu i Lund. Jag ringde och nämnde mitt intresse för denna. På väg hem från Malmö åkte vi förbi Lund för att hämta hem paddan. I priset som jag skulle betala fick jag även med ett akvarium som hon hade bott i, en värmematta och en kultur med kackerlackor. Inte nog med det, när vi åkte där ifrån hade jag med mig en Horngroda och en Tomatgroda också. Allt för det utsatta priset 400 kronor. Tomatgrodan flyttade in hos Agaton & Dante och fick namnet Doris. Horngrodan däremot fick flytta hem till Niklas och fick namnet Gyllenstjärna av honom. Agapaddan fick heta Agda-Kaj. Cay hade den som namn sedan innan men jag tyckte att Agda var ett fint namn då de sa att det var en hona. Jag ville inte ta bort hennes tidigare namn helt så det fick bli ett dubbelnamn med ändring på stavningen.

Agapaddan är en av världens största paddor så Agda-Kaj är verkligen stor. Torgny är helt plöstligt liten. Jag ser henne inte så ofta då hon som de flesta andra av grodorna här hemma är nattaktiva. Under dagen ligger hon nergrävd i mossan och trots sin storlek så gömmer hon sig ganska bra.

Jag fick fem grodyngel av Jocke. De hade vuxit olika mycket och precis som i naturen så faller de mindre ofta offer för de större. Jag hann egentligen aldrig se alla innan tre av dom försvunnit. Det var ett grodyngel som höll sig framme ofta och gärna. Ett mindre som visade sig mindre, allt mer sällan och till slut inte alls. Det visade sig att de inte gömt sig som jag först trodde och hoppades på utan att de helt enkelt inte fanns kvar. Jag var förberedd på att inte alla skulle överleva men kanske inte på det sätt som det blev. Det grodynglet som fanns kvar lever fortfarande och det har gått förvånadsvärt bra för det. Det växer snabbt och nu när det är större kan jag se förändring på bara ett par dagar. I helgen såg jag något som jag gissade var början på ben. Idag syns de tydligare. Det är två knappt milimeter-stora bakben som förhoppningsvis kommer att visa sig mer och mer inom en inte alltför lång tid. Det är otroligt roligt att se grodynglet växa upp och att få se dess betéende. George blev namnet och förhoppningsvis kommer det fortsätta att gå bra för honom.

Niklas ögonsten Gyllenstjärna.

Hos de i Lund fanns en hel del intressant att spana in. Fiskar, sköldpaddor, salamandrar, pilgiftsgrodor. Dessutom en väldigt sällskaplig Fransk Bulldog till min förtjusning då det är min favorit bland alla hundraser. Av honom fick jag en och annan slick i ansiktet.

 /Pakwa/